Tillbaka i bloggosfären efter nästan en vecka utan fungerande internet (OBS! dagens ilandsproblem, vi har verkligen haft sjuk tur). För många New Yorkers börjar livet så smått återgå till det normala, men i stora områden råder fortfarande katastroftillstånd. Ingen el, bensinbrist, totalförstörda bostäder, timslånga köer till matbutikerna, plundrare och rånare som låtsas representera elbolag eller polis… Men också grannar som kommer till varandras undsättning, insamlingar över hela stan, volontärer som lägger dagar på att hjälpa de utsatta, en känsla av gemenskap.
På Manhattan är elen tillbaka på de flesta håll, men när vi åkte in till stan i onsdags kväll var det kolsvart. Likt eldar att samlas kring glödde de värmeljusfyllda barerna på St Marks i East village, de serverade öl och varma mackor från gasspisarna. Det har aldrig varit tydligare att New York verkligen inte sover och jag får kärlekspirr i magen för att den här staden är precis så som den är. Ovanför Anna och Jeffs tak glittrade stjärnorna som aldrig syns annars och skylinen anades som en skugga mot den nästan fulla månen. Det var en magisk kväll i all misär.
Nu är det full fart valspurt här i landet, och det är farligt tajt.
